STEK - Centralen för främjande av elsäkerhet

Ur miljösynpunkt är de största bekymren klimatförändringen, försurningen, de krympande naturresurserna och minskningen av mångfalden i naturen samt ökningen av mängden avfall. Produktionsmetoderna, konsumtionsbeteendena och befolkningsmängden inverkar bland annat på den riktning som energianvändningen tar.

Energiproduktionens inverkan på miljön i industriländerna hänför sig för det mesta till användningen av fossila bränslen såsom stenkol, olja och naturgas. Den svaveldioxid och de kväveoxider som uppstår vid förbränning gör jorden och vattnen surare. Denna försurande inverkan är regional. Koldioxiden och metangasen som frigörs vid förbränning är för sin en av orsakerna till växthuseffekten, och deras inverkan är global. Under senaste tid har speciellt koldioxidens verkningar blivit föremål för uppmärksamhet. Det förefaller allt klarare att ökningen av mängden koldioxid orsakar en uppvärmning av klimatet, som redan under det sekel som börjat kan åstadkomma stora förändringar i förhållandena på jorden.

Växthusgaserna uppstår i de finländska förhållandena i huvudsak från

• Uppvärmning
• Trafiken
• Produktionen av elektricitet med fossila bränslen
• Annat (bl.a. jordbruket)

Andelarna som dessa står för behandlas i undersidorna till detta avsnitt.

Fördelningen av växthusgaserna

Alstrarna av växthusgaser kan indelas på många olika sätt. Ett sätt är att dela in dem per bransch. I början av 2000-talet var fördelningen inom hela EU-området den följande (källa: Finsk energiindustri rf/ EEA):

• Energisektorn 28 %
• Industrin 20 %
• Trafiken 21 %
• Jordbruket10 %
• Hushållen, tjänstesektorn och handeln 17 %
• Övriga 4 %

Fördelningsplanen för Finlands utsläppsrättigheter för åren 2008-2012 har använt sig av en litet annorlunda fördelning. Där har elektricitet och fjärrvärme, med undantag för den som används av industrin, tagits som en del av undersökningen. Industriprocesserna och energin för industrin utgör på motsvarande sätt en andra del. Uppvärmningen som hamnar utanför dessa delar utgör en tredje del. Övriga delar är trafiken, övriga branscher och övriga utsläpp än CO2 Fördelningen år 2010 är följande:

• Elektricitet och fjärrvärme 34 %
• Industriprocesser och industrins energi 26 %
• Trafiken 16 %
• Uppvärmning på annat sätt 4 %.
• Övriga branscher 6 %
• Övriga utsläpp förutom CO2 14 %

Till planen hör även målsättningen för år 2025. Enligt den ökar utsläppen inte från år 2010. Fördelningen mellan de olika delarna förändras så att industrins andel ökar något och uppvärmningens (på annat sätt) andel halveras.

En betraktelse av energiförbrukningen i Finland kan fungera som en god bas. Fördelningen år 2006 är följande (källa: Statistikcentralen):

• Industrin 51 %
• Trafiken 16 %
• Uppvärmning av byggnader 20 %
• Övriga 13 %

Fördelningen av växthusgaserna globalt

Mängden växthusgaser i hela världen år 2000 var ca 24 000 miljoner ekvivalenta CO2-ton (MetCO2). EU-ländernas (25 länder) andel av denna mängd var ca 3 000 MetCO2, eller knappt 15 %. År 2030 uppskattas mängden växthusgaser i hela världen uppgå till ca 44 000 MetCO2, dvs. en ökning på 80 %. Även EU-ländernas andel uppskattas öka, men mycket mindre, varför EU:s andel det året blir ca 4 000 MetCO2. EU:s andel av alla utsläpp av växthusgaser skulle då vara knappt 10 % (källa: Finsk energiindustri r.f. /Energiåret 2007).

Tilläggsuppgifter:

Finsk energiindustri rf:s Miljösidor, som du kommer till via följande länkar: HÄR (på finska)

Ta också en titt på elbranschens webb-sidor i Sverige genom vår sida Länkar till Sverige.